Efter att ha firat av guldhjältarna från 1956, så startade hemmalaget med hög frenesi, och kom flera gånger mycket nära att ta ledningen direkt. Bollnäs lämnade t.ex. inte ifrån sig bollen förrän man missat sin första hörna i den tredje matchminuten.
Bollnäs fortsatte med ett tungt tryck och i den sjätte minuten hittade Simon Jansson in till en helt fristående Tuukka Ässämäki centralt i Frillesås straffområde. Därifrån kunde han enkelt sätta 1-0 i ett tillspillogivet mål.
2-0 Erik Pettersson får bollen framspelad på högerkanten av Anton Dahlberg, tar skott och sätter den ur klassisk EP-vinkel. Det är nog matchens enklaste mål. Bollnäs behövde nämligen krångla en hel del för att få in bolluslingen. Trots ett massivt tryck mot gästernas mål, så ville den liksom inte in.
Istället kan Frillesås reducera på straff, efter att Bollnäs krånglat till det i för sig själva i en ganska ohotad uppspelsfas. Målskytt? Gissa vilken Bollnäsbekanting fick sätta reduceringen, om inte Adam Rudell.
Frillesås jämnar ut spelet något i slutet av första halvlek, och sticker upp emellan varven med farliga kontringar, samtidigt som man koncentrerar sig på en tät defensiv centralt. Inget mer än utvisningar präglar fortsättningen av halvleken.
I andra halvleks inledning kommer gästerna ut med högre svansföring och lyckas utnyttja ett svagt ingripande av Bollnäsförsvaret på en lyra. 2-2. Inte att förta målskytten Loikkanens insats, men ingen hjälper till att ta hand om nedtagningen, vilket ger Loikkanen möjligheten att lura ett passivt försvar ut i korvkön. Inte ett dugg rättvist, men ett smart spelande Frillesås utnyttjar sina styrkor och får utdelning för sin matchplan.
Frillesås är inte långt ifrån ett ledningsmål, när Rudell på ett direktskott träffar stolpen i matchminut femtiotre. Men som så ofta i bandy, så gäckar fru fortuna. Arvid Rönnlund flippar in en boll i straffområdet, som alla, anfallare och försvarare slår bom på, men vid bortre stolpen dyker EP upp och styr in en ny ledningsboll.
Bollnäs mest aktive spelare, tillika målsumpare, blir ändå till sist tungan på vågen. Efter att hörnskyttet under kvällen lämnat en del övrigt att önska, så fångar Simon Jansson upp en kort hörnvariant, och skapar sig ett skottläge som han smiskar in nystanet i nättaket. 4-2.
Rasmus Skarps fastställer slutresultatet till 5-2, efter att Bollnäs överbelastat Frillesås straffområde, och kan med en backhand ta tillvara på ett läge centralt i straffområdet.
Sett till matchen, och antal vassa chanser, så borde segersiffrorna kunnat blivit ännu större. Men symtomatiskt för matchen, så missar Simon Jansson öppet mål under tilläggstiden.
Intryck. Bollnäs har både mycket bra perioder av matchen, men också väldigt djupa dalar. Inte minst i inledningen av andra halvlek, där jag uppfattar att intensiteten och farten återigen saknas. Alla tar inte jobbet, man kommunicerar dåligt, och är inte längre noggranna i passningsspelet.
Men heder till laget för att man lyfte sig i håret och tog tillbaka initiativet.
Simon Jansson stod för det mesta av det kreativa i Bollnäs uppspel, men åkte fast allt som oftast i ett tätt centralt försvar. Det riktigt strålade lättnad av Simon när han äntligen fick hål på väggen han stångats emot hela matchen (hörnan som gav 4-2).
EP, som gör de viktiga målen och brottas och stångas både offensivt och defensivt.
Men i mina ögon var matchens spelare, (och det här är jag kanske ensam om att tycka) var Tatu Ässämäki. Hans arbete utanför rubrikerna var i stort sett klanderfritt. Hårt arbete, kreativa lösningar och ett mycket precist passningsspel, särskilt under första halvleken.
